Åh vad det snurrar i mitt huvud!

Det känns som att jag har sumpat mina chanser nu. Att jag verkligen gjort bort mig och bara ses som ett tillfälligt tidsfördriv tills något bättre dyker upp. Om det var jag så hade jag inte velat något mer efter det här. Jag hade satt stopp direkt. Det gör mig jävligt orolig att inte veta hur du tänker och varför du inte bryr dig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback