Jag har överseende med allt! Jag kanske är sur för stunden men frågar du mig dagen efter bryr jag mig inte ett skit. Jag förlåter folk på ett ögonblick. Som vän måste man ge och ta, inte bara ta. Gör man inte samma sak mot mig så är det en annan sak. Jag hatar långsinta människor som inte kan förlåta. Jag är likadan mot både killar och vänner. Har en vän svikit mig så har jag överseende med det och förlåter på ett kick. Jag tänker "Det fanns säkert en anledning" eller "Jag tror på din ursäkt". Precis samma sak gäller killar. Har en kille svikit mig så hårt att man har ont i hjärtat så finns det säkert en anledning till att han kommer tillbaka till mig.

Poängen med det hela är att det är slut på det här nu!!!! Det gör inget gott mot mig att jag förlåter alla hit och dit även fast jag behandlas som skit. Det finns egentligen ingen konkret anledning till detta men jag känner bara att nästan min hela umgängeskrets har blivit så falsk på sistonde. Man vet aldrig vem man kan lita på. Man märker dock rätt snabbt vilka som håller sitt ord och inte.
Som jag och en vän snackade om häromkvällen... Det är svårt att veta vad som är hemligt och inte om man inte talar om det!! (Missförstå mig rätt nu. Vissa saker fattar man ju men vissa saker är ju bara löjliga.)

Det är svårt att förstå vad jag egentligen menar. Jag är lite lätt onykter och var bara tvungen att få detta ur mig! Inlägget blev också lite lätt dubbelmoral. Det behöver ni inte påpeka ;)


Som sagt.... Missförstå mig rätt! JAG ÄR INTE HELLER PERFEKT!