Förlåt men jag orkar inte längre.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Vi kan inte vara.. Det går bara inte.
Jag vet att jag inte är sån här annars.
Du gör mej knäpp, galen vad man nu vill kalla det.
Jag vet vad jag måste göra men det är svårt, efter snart 3 års tid.
Väldigt svårt är det.
Men så som du håller på blir det faktikst lättare och lättare med tiden.
Du kan verkligen inte behandla mej hur som helst och sen tro att jag tycker det är okej.
Förlåt, jag kanske har gett dej det intrycket eftersom jag alltid alltid förlåter dej för allt du gör.
Hora, slampa, idiot med mera. Det är fortfarande dom orden jag får höra mest från mej.
Varför stannar du kvar när man aldrig passar till något annat än en sak?
Varför stannar JAG kvar?
Jo, för att jag älskar dej. Så enkelt är det.
MEN jag vill inte utsätta mej själv för detta längre.
Jag blir för hjärntvättad. Jag är inte mej själv. Helt klart inte!
NÅGOT MÅSTE HÄNDA!
Vi kan inte vara menade för varandra. Men ändå så  vill jag inte gå.
Jag vet vad andra säger men det går ut lika fort som det går in.
Det kasnke inte syns utanpå, men något måste göras.