av att tänka på dej. Hur mycket skit jag har fått stått ut me på grund utav dej!
Du hittar på en massa jävla skit snack och går och pratar runt typ. HITTAR PÅ! Så att du ska föreställa dej själv som coolare eller häftigare för att du kan vara uppkäftig inför alla andra. Som att du ska bevisa någonting som inte finns.
Jag hatar dej så mycket så att det gör ont i kroppen! Det finns ingen kärlek för dej kvar just nu. Inte ett skit.
Jag vet inte vart jag ska göra av all jävla ilska (eller vad fan det är för nått)..

Jag är fan fast i träsket och ingen kan hjälpa mej ur det känns det som. Men ändå är jag så jävla hjärntvättad/psykad/galen på grund av dej! Du har gjort mej till det. Jag önskar att jag ibland kunde va lika stark som alla andra.

Ilband tänker jag sådant som jag verkligen inte får tänka men det är bara tankar som sagt.

Kan du inte bara lyssna på mej?
Svara något klokt för en gångs skull?
Sluta vara elak, uppkäftig och jävligt iskall!
Skulle det vara bättre då?
Krogslampa, idiot, dum i huvudet, hora m.m är vardagsmat för mej för tillfället.
Jag försöker verkligen hålla in allt men till slut brister
det och vi känner varandra allt för väl för att INTE kunna bråka.

Lika galet som förra gången hoppas jag inte att det blir.

Ush vad hemsk jag känner mej som skriver det här
men alla andra är nog jävligt trötta på att höra om skiten så lika bra :P
Vilken jävla dag det har varit.
Tur att man vet vem kan lita på och inte :)


Vet inte om sanningen verkligen är det bästa.

Vissa kommentarer har jag bara lust att stoppa upp i röven på folk!!!!